I mitt arbete kombinerade jag friska blommor och töjbara tyger. Det blir en ständigt föränderlig vertikal delare av ett rum vilket ständigt förändras till sitt utseende, lukt och textur.

Människor väljer sina favoritblommor till att ha på detta draperi vilket blir ett inslag i rummet.

Dess landskap är beroende av årstiderna, platserna och upphovsmannen, medan dess lukt, färg och transparens förändras.

Ornament and pine

Jag är på jakt efter ett formuttryck bortom de modernistiska idealen om logik och rationalitet. Jag har valt att arbeta med två av formgivningens svarta får, furu och ornament, som varit bannlysta efter 70-talet samt inom den rådande slentrianmodernismen.

Ornamenten är i min värld ett uttryck för irrationalitet, drömmar och känslor – något jag tycker vi behöver bejaka. Furu har en komplex kulturell historia i Sverige som lågstatusmaterial. För mig utgör det en rolig utmaning att se materialet på ett annat sätt och försöka höja statusen, få in det i finrummet.

I mina arbeten är tiden en viktig faktor. Jag vill att det jag formger ska åldras vackert och ha ett formuttryck som kan stå sig under en lång tid.

De här möblerna har jag gjort till starka och roliga individer, utifrån tanken att så som vi formar rummen, formar rummen till slut oss.

Genom att referera till undvikande påvisar Ami Izaki önskan att undslippa negativa erfarenheter. Hennes vän Marcus undviker risken av en allergisk reaktion på viss mat. Han lagar själv allt han äter och paketerar sin egen lunchlåda varje dag. Han måste äta från sin lunchlåda även när han är på restaurang eller ett affärsmöte, vilket emellanåt har orsakat att han har setts som en oförskämd eller vansinnig person. Ami har omdesignat denna lunchlåda och använt den för att framhäva risken som Marcus utsätts för på ett positivt sätt så att den blir en källa konstruktiv dialog mellan honom själv och människorna som är okunniga om hans allergiska tillstånd. Stimulerar denna omdesignade lunchlåda, genom att bli tilltalande, till kommunikation medan den undviker risker och integrerar honom trots hans ovanliga etikett? Eller framhäver den hans marginella tillstånd och blir därmed en källa till ytterligare diskriminering?

Under natten till den 9 januari 2005 svepte den största stormen i modern tid inöver Sverige.

I min undersökning har jag intresserat mig för traumabilder och bilder från katastrofer. Under en katastrof blir bilder viktiga för att skapa mening, förståelse och ordning i kaoset.

Jag har kategoriserat representationer av stormen Gudrun för att se hur de iscensätts och dramatiseras i media, och hur man kan se mönster och upprepningar från katastrofer i ett vidare perspektiv.

I mitt gestaltande arbete har jag laborerat med ett bildmaterial som skapar en illusion, som också kan ses som en metafor för vad bilder gör med vår sakförståelse.

Designa för djur – Kovård

Industridesign utgår alltför ofta från ett konsument- och människoperspektiv. Men det finns en värld inom designutveckling som glöms bort.

“Att designa för någon som inte själv har möjlighet att påverka sin situation.”

I mitt examensarbete vill jag förbättra situationen för någon som uppenbarligen har en lägre position i samhället: mjölkkon. Det är värdefullt att stärka djurens möjlighet att leva gott i en värld styrd av människor. Om djuren får det bättre – drar vi människor också nytta av det?

I väntan på barbarerna

Sommaren 1896 lämnade 37 män, kvinnor och barn sin hembygd Nås i Dalarna och reste till Jerusalem för att invänta Jesu återkomst. I Jerusalem anslöt de sig till den frireligiösa sekten American Colony. Selma Lagerlöf inspirerades till att skriva boken Jerusalem utifrån historien. En berättelse som speglar ett samhälle i stark omvandling.

Jag har undersökt platser ur Lagerlöfs bok, och vad som sker där idag. Människor lever sina liv i en miljö fylld av hot. Titeln syftar på den grekiske poeten Konstantinos P. Kavafis dikt om väntan på invasionen; den som aldrig kommer.

American Colony hyser idag ett elegant hotell för journalister och israeliska såväl som palestinska politiker. Damaskusporten hotas av stängning. Murar av guld och portar av bränt glas. Jaffa i sitt silvervita ljus, där skummet fortsätter att spruta över de svarta klipporna.

Kan man återskapa en kärlek som inte längre finns? Kan man göra det åt sina föräldrar?

En videoinstallation av Anna Lidberg om konsten att manipulera det förflutna – om att tillåta sig själv att vara barnslig och nostalgisk och om vad som händer när man låter de medverkande i ett konstprojekt själva kommentera upplevelsen.

Jag arbetar med frågor rörande Nostalgi. Hur den påverkar oss, vad det är som gör oss nostalgiska och om vad som uppstår i situationer där en grupp människor i ett samhälle känner sig nostalgiska inför liknande saker, händelser, objekt eller fenomen.

Jag använder nostalgi som ett material och ett verktyg. Jag ser det som en sjukdom, ett tillstånd, en besatthet, en känsla, ett ämne, en berättelse, en tolkningsfråga, ett tabu, en längtan eller ett sätt att locka människor till frågor och funderingar om något helt annat.